Jan-Erik Björk

Även efter att han hade avgått med pension förblev han under nära 10 år mycket närvarande vid institutionen och föreläste så sent som förra året.

Hans avhandling "Chain conditions of associative rings" handlar om icke-kommutativ ringteori, alltså abstrakt algebra. I förordet till den tackar han sina vänner Christer Lech, Jan-Erik Roos och Bo Stenström, som alla, liksom Jan-Erik Björk, blev docenter och professorer vid SU. Under sjutti- och åttitalet bildade de tillsammans en stark grupp i algebra vid SU, något som i den dåtida starka svenska traditionen av analys var en singulär ovanlighet och bröt ny mark. Samtidigt var Jan-Erik mycket kunnig även inom traditionell analys, och han skrev under sent sextiotal och tidigt sjuttital ett antal arbeten om funktionsalgebror och faltningsoperatorer, samt om funktioner av flera komplexa variabler.

Jan-Erik Björks specialitet var att tillämpa algebra på teorin för differentialekvationer. Han skrev vad som fortfarande är de två främsta standardverken inom området, "Rings of differential operators"[1979] och "Analytic D-modules and applications"[1993]. Den grundläggande idén kom från den franske matematikern Grothendieck, och utvecklades av hans elev Deligne. Av en händelse deltog Jan-Erik Björk i en konferens i Frankrike och knöt där kontakt med ledande forskare inom området. Han deltog sedan under några decennier i utvecklingen av området, som kopplade ihop hans två huvudsakliga matematiska intressen: komplex analys och algebra.

På senare år arbetade han också med residyteori och dess relation till D-modulteori, beskriven bl a i en flitigt citerad artikel 2004 i en hyllningsvolym till den norske artonhundratalsmatematikern Abel. Att han grundade sin artikel i Abels arbeten illustrerar Jan-Erik Björks levande kärlek till matematikhistorien. Ett annat är hans fleråriga arbete på en bok om Carlemans matematiska verk. Under en period såg man honom sällan i korridoren utan Carlemans samlade verk under armen, alltid beredd att förklara ett av resultaten i den. Tyvärr blev denna bok inte helt färdigställd.

Jan-Erik Björk beskrivs redan som 30-åring av en av de sakkunniga i den första professur han sökte som en fascinerande föreläsare. Den talangen utvecklade han sedan. Han var, speciellt för en matematiker, ohejdat subjektiv, entusiastisk och entusiasmerande.

Han inledde ofta sina föreläsningar med ett enkelt problem, valt för att ta tag i åhörarnas engagemang. Under ett år var han "gästföreläsare i matematik" på ett dagis i Stockholmstrakten och då kunde hans valda problem handla om hur stora barnen varit några månader innan de fötts, och illustreras praktiskt med att barnen fick tillverka modeller av fosters utveckling månad för månad. För förstaårsstudenter kunde det handla om att beräkna ekvationer för flygplansskuggor, avstå från epsilonexcercis till förmån för användbar numerisk matematik, eller någon lämplig stel kropps rörelse; för kollegor en lite vänskapligt spetsig utmaning att bevisa någon fundamental sats, eller lösa något skenbart enkelt problem.

Han var inte bara en mycket omtyckt föreläsare på alla nivåer, ofta utnyttjad till populärvetenskapliga föreläsningar, framförallt älskade han att prata och förklara, inte bara matematik, fast mest om den, utan om mycket annat. Om historia, om konst--han arbetade på en byst av en av den abstrakta algebrans pionjär, Emmy Noether vid sin död-- och om litteratur. Flera av Jan-Erik Björks konstverk pryder Matematiska Institutionens korridorer.

Jan-Erik Björk var inte bara en tillgång för institutionen som matematiker, utan även mycket omtyckt som kollega. Flera tidigare doktorander vid Matematiska Institutionen och vid KTH har nämnt hur viktigt Jan-Eriks stöd och uppmuntran har varit under deras första verksamma år inom forskningen. Vi saknar hans röst och med den att få dela hans glädje och entusiasm för matematik och så mycket annat.