Liten Kersti stalledräng

Liten Kersti stalledräng


"Efter torparen Johannes Andersson, Backamyren, Holms socken, Dalsland"(via Bondessons visbok.) Upptecknad 1885.

Klassifikation: SMB 178 AN, TSB D 396, Bondesson 10



 1.
 Där bodde en bonde på Östervalla he',
 - Och den lilla, -
 Döttrar, de hade han, och rara voro de.
 - I vånn stall har hon tjänt uti löndom. -

 2.
 Han hade fella fyra, han hade fella fäm,
 Liten Kersti, hon var allra rarast af dem.

 3.
 Det var allt unga härtigen, han rider ut på jakt,
 Så fick han se, hvar liten Kersti hon satt.

 4.
 "Hör du, liten Kersti, hvad jag dig säga må!
 Har du lust att tjäna på konungens gård?

 5.
 Du skall låta dig riddarkläder skära
 Och gifva dig ut för en stalldräng att tjäna."

 6.
 Liten Kersti, hon går sig åt skräddarebyn
 Och låter sig skära de riddarkläder ny.

 7.
 Liten Kersti, hon går sig åt skomakareby
 Och låter sig göra de riddarstöfvlar ny.

 8.
 Liten Kersti, hon rider sig åt konungens gård,
 Och konungen själfver för hänne ute står.

 9.
 "Behöfver hans majestät nå'n stalldräng i år,
 Så har jag lust att tjäna på konungens gård."

 10.
 "Jag behöfver stalldräng och det som allra bäst,
 Jag föder fella drängen, men inte hans häst."

 11.
 Det var allt unga härtigen, han stod då därnäst:
 "Föder min far drängen, så föder jag hans häst."

 12.
 Om dagen så rider hon de fålar i grön äng,
 Om natten så sofver hon i härtigens säng.

 13.
 Om dagen så rider hon de fålarna till vann,
 Om natten så sofver hon på härtigens arm.

 14.
 "Vår stalldräng har blifvit så underligen fet,
 Så han inte kan rida, när solen skiner het.

 15.
 Vår stalldräng har blifvit så underligen tjock,
 Så han inte kan klifva i sadelen opp.

 16.
 Vår stalldräng har blifvit så underlig till mod,
 Så han inte kan draga sin stöfvel på sin fot."

 17.
 Konungen, han talte till drottningen så:
 "Du skickar nu bud efter barnkvinnor två!"

 18.
 "Inte skickar nu bud efter barnkvinnor två,
 Men själfver så vill jag åt stallen gå "

 19.
 När drottningen in genom stalldörren steg,
 Liten Kersti, hon bort under stallkrubban smög.

 20.
 Härtigen, han breder ut kappan så blå,
 Däruppå föder hon de sönerna två.

 21.
 Härtigen, han faller sin far och mor till fot:
 "Nu har jag fella gjort min far och mor imot."

 22.
 Konungen, han talte till härtigen så:
 "Liten Kersti, hon är fella lika god.

 23.
 Vi ska göra bröllop och det, som ska bli stort,
 Så att det ska höras till den romerska port."

 24.
 Frökner och prinsässer, de greto uti harm,
 För liten Kersti sofver uppå unge kungens arm.

 25.
.
 Frökner och prinsässer, de greto uti flod,
 - Och den lilla, -
 För det, att han sig en bondedoter tog.
 - I vånn stall har hon tjänt i stor löndom. -