Drottning Dammon (känd i SMB under namnet Drottning Dagmars död.)

"Från Ringarums socken. Upptecknad av gymnasisten P. H. Ringwall på 1840-talet". Versionen nedan är från en text som användes i vår balladdansgrupp i slutet av 1970-talet. Ingen tycks komma ihåg precis varifrån texten kom och hur och varför den ändrats. ("Även sekundärtradition kan leva och utvecklas.")

Klassifikation: SMB 57 K (med moderniserad stavning och något dansbarare ordval?); TSB C 6

 1.
 Drottning Dammon hon ligger i Rimstad sjuk
 Till Ridderby de månde henne vänta
 Och alla de fruer som i Dannemark bo
 De månde nu till henne hämta
 - I Rimstad vilar drottning Dammon -

 2.
 I hämten mig den ena, I hämten mig den andra
 I hämten mig en utav de visa
 I hämten mig hit liten Kerstin så bold
 Herr Peders syster i Risa
 

 3.
 Liten Kerstin hon in genom dörren steg
 Med tukt och med fagert sinne
 Drottning Dammon stod upp och tog henne emot
 Så väl undfingo de henne
 

 4.
 Och kunnen I läsa och kunnen I skriva
 Och kunnen I förlossa min kvida
 Så skolen I få bära skarlakan röd
 Och rida på gångarna mina
 

 5.
 Ja, väl kan jag läsa och väl kan jag skriva
 Men ej kan jag förlossa er kvida
 Förlosse eder Gud uti himlens höga tron
 Som alltid förlossar fångarna sina
 

 6.
 Liten Kerstin hon satt och läste i en bok
 Hennes ögon de runno så strida
 Ja, väl kan jag säga i sanning, att nog
 är det en häftiger kvida
 

 7.
 De ledde henne ut och de ledde henne in
 Men allt blev det värre och värre
 Och kan det nu inte bättre bli
 Så skicken strax bud till min herre
 

 8.
 De orden de taltes till liten ungersven
 Och hastigt han åt stallet rände
 Så tager han sadelen, å bjelken, blå
 Och den uppå gångaren spände
 

 9.
 Och konungen går sig på Skåneborgs slott
 Och han ser sig ut så vida
 Ack, Herre Gud, vet hur med Dammon tillstår
 Mina tjänare så ömkligen rida
 

 10.
 Och Ungersven han rider sig tältgatan fram
 Han stannade vid bredaste bordet
 Och tunga han hade, och snäller var den
 Så väl utförde han orden
 

 11.
 Och sitter ni här konung Waldemo
 Och haven gulltärningar för händer
 Drottning Dammon hon ligger i Rimstad sjuk
 Till Ridderby de månde henne vänta
 

 12.
 Och konungen slår sin taffelbok i bord
 Att alla guldtärningar de sjunga
 Ack, Herre Gud nåde mig, arme kung
 Skall Dammon ifrån mig så unger
 

 13.
 Och konungen rider ur Skåneborgs slott
 Honom följer väl femtio herrar
 Men när som han kom till Rimstad fram
 Så var den konungen allena
 

 14.
 Och konungen rider sig stengatan fram
 Han binder sin häst vid en sala
 Så gångar han sig åt fruestugan in
 Han tänkte med sin käresta få tala
 

 15.
 Och konungen klappar på vitblekan kind
 Som förr varit rosande röder
 Ack, Herre Gud nåde mig, arme kung
 Jag ser att min käresta är döer
 

 16.
 Så fallen nu på edra bara knän
 Så många som äro härinne
 Och hållen till Gud uti himmelen en bön
 Att Dammon blir levande funnen
 

 17.
 Så föllo nu på sina bara knän
 Så många som voro därinne
 Och höllo till Gud uti himmelen en bön
 Och Dammon blev levande funnen
 

 18.
 Drottning Dammon hon satte sig på bårena opp
 Hennes kinder de voro snövita
 Ack, Herre Gud nåde er, arme kung
 Som gjorde mig en sådan en möda
 

 19.
 Den första bön jag beder eder om
 Den låter Eder väl bestrida
 Och hjälp er lilla son, I haven fått idag
 Ty han är utskuren av min sida
 

 20.
 Den andra bön jag beder eder om
 Den låter Eder väl befalla
 Att eder lilla son, I haven fått idag
 I uppfostren till ett mönster för alla
 

 21.
 Den tredje bön jag beder eder om
 Den låter Eder ock väl befalla
 I tagen liten Kerstin till er lilla vän
 Ty hon är ett mönster för alla
 

 22.
 Jag har inte syndat min Herre Gud emot
 Varken med Sveda eller värka
 Om inte jag en söndagsmorgon uppstått
 Att tvätta mina vita linnesärkar
 

 23.
 Så farer nu väl, konung Waldemo
 Jag har ej längre tid att med er tala
 Ty himmelens klockor de ringa efter mig
 Jag månde nu till dem fara
 - I Rimstad vilar drottning Dammon -