Ebbe Skammelsson "Efter bondhustrun Ingierd Gunnarsdotter, Lyrestads socken,
Västergötland (1601/1602-1686)." Varianten nedan är tagen från
Sveriges
Medeltida Ballader (SMB) (Copyright:
Svenskt Visarkiv 1990. Återgiven med tillstånd av
Svenskt
Visarkiv.) Denna uppteckning (liksom nästan samtliga
balladuppteckningar från 1600-talet) saknar tyvärr melodi.
Den är trots detta den nu mest kända varianten, då
tillsammans med en melodivariant som jag inte vet precis vad den
kommer ifrån. (Jag har hört att den skulle höra till
någon dansk uppteckning. Balladen lär med hög
sannolikhet vara dansk från början, så det är
kanske inte helt fel att använda en dansk melodivariant.)
Jag följer redaktörernas tolkningar och textkorrigeringar
av manuskriptet, utom i slutet av vers 20, i tredje raden i vers 35, och
i omkvädet (refrängen) efter vers 48.
Klassifikation: SMB 125 C; TSB D 251; SF 33 A.
1. Skammel han bodde på Tijdhöen han war bådhe Rijk och kåt, Så karske åtte han Söhner fem, dhe twå gick werlden emot, - Förty träder Ebbe Skamelsson så mången wild stijgh. - 2. Tree the äre dödhe, och twå dhe leffwa ähn thet will Jag för Sanning seija, the äre twå Raske hoffmän. 3. Däth war Ebbe Skammelsson han låter sadla sine häster, Jag will rijda ihn vnder öö Jungfrw Lucie wil iag giästa. 4. Däth war Ebbe Skammelsson han rijder i Jungfruens gård, vte står Jungfru Lucie lilla war swept i Sabbel och Mård. 5. J stånde här Jungfru Lucie, äre swept i Sabbel skind, willja J låhna mig huus i Natt och blifwa allerkiäraste min. 6. Wäl skolen J fåå huus i Natt, och Fodher til edra hästar, Men thet ståhr min Moder til at swara sådanne giester. 7. J gåå edher i Stufwan ihn, och dricker Miöd och wijn, Så länge Jag gåer i Steenstufwan och rådes medh Moder min. 8. J sittia här Jungfruens Moder, äre swept i Sabbels skind, willjen J mig Jungfrw Lucie gifwa til allerkieraste min. 9. Thet war Jungfruens Moder, monde såledz ther til swara, Eder gifwer Jag min kiere dotter, om hoon elliest Eder behagar. 10. Hören J liten Lucie, huru läng' willjen J efter mig bijda, Så lenge Jag tienar i konungens gård och lährer mig dusten rijda 11. Eder bijdar Jag i wintrar och så i wintrar twå och eder bijdar Jagh så lång en tijdh som J migh leggia oppå 12. Ebbe han tienar i Kongens gård både för Guld och Ähra, hemma gåhr Pedher hans broder, bort låckar hans hiertans kiera. 13. Thet war Pedher Skamelsson han axlar Skarlakan skijn, Så gåer han i Frwstvfwan för liten lucie ihn. 14. Hören J Jungfrw Lucie lilla, willjen J wara min kiära, Min broder han tienar i kongens gård, han Eder båd spotter och häder. 15. Så grant då kienner jag Ebbe, och Ebbe kienner grant mig, alldrig spottar han någer Stoltz Jungfrw fast mindre giör han thet mig. 16. Så hören nu Jungfru Lucie lilla om J willjen blifwa min Fästemö, Så wist hielpe mig den altzmechtige Gud att Ebbe min broder är dödh. 17. Är thet sant J seija för mig att Ebbe eder broder är dödh, Så hielpe mig den ewige Gudh: Jagh blifwer eder fästemöö 18. Dhe brygga och the baka the laga til Bröllop i löndom, Ebbe som tienar i kongens gård gåes sådant alt före i drömmar. 19. Ebbe han drömbde en dröm om Natt i Sängen ther han låg, Om morgon när han waknade han sade sin Stalbroder der aff. 20. Jag drömbde att min kappa rödh thet hon war blefwen blåå, Jag drömbd och att min gode häst war luppen mig ifrå. 21. Då swarade honom hans Stalbroder war klädd i Skarlakan rödh: där är en annar Vnger Swen som låckar din Fästemö. 22. Ebbe kläder sin kläder på, och axlar kappan sin, så gåer han i Högan Zahl för sin Nådige konung ihn 23. Min nådige konung J gifwa mig låff hem til mit Fädernes land, Jag hafwer sport min Faders dödh, och mit Godz i annars hand. 24. Orloff så skalltu få at reesa hem i tit land wil tu räckia mig handen tin at tu skall komma igen. 25. Ebbe togh orlof af herren sin, och reste hem i sit land, Och så fahr han til Tijdhöen thet snarast som han kan. 26. Widh thet Ebbe Skammelsson kom i sin Faders gård, vthe stå begge hans Systrar som wore wäl swept i Mård. 27. Här ståen J mina Systrar J ären wäl swept i Mård, hwadan är thetta myckna hoffolk som här är samblat i gård 28. Swarade tå den yngsta Jag kan thet icke förtiga, wår Broder dricker Bröllop med tin Fästemö, Jag skulle tig thet eij seija. 29. Dän ena gaf han Guld korss på Bröst, den andra Guldringen rödh, dän haar Jagh tient i Kongens gård och achtadt min Fästemöö 30. Ebbe kastar sin häst omkring han wille tå tädan rijda, Effter luppe hans Systrar twå, the bude honom hemma blifwa. 31. Hans Moder fick i Betzlet och hölt, och badh honom hemma blifwa, thet ångrade henne mång tusend gång at hoon icke lätt honom rijda. 32. Ebbe han gåhr i Stufwan ihn och hälssar på alla Benckar, hans Broder fick honom Sölf kahr i hand, badh honom för Bruden skänckia. 33. Ebbe skienckte den långe dagh både Miödh och wijn, hwar den gång han på Bruden sågh runne honom tåhrar på kind. 34. Däth lijder så fast åth afftonen at Bruden skulle gåå til säng, Ebbe och lijten Lucie the giorde sit tahl så länge. 35. Thet war Ebbe Skamelsson leder Bruden op för låffts broo, Minnes i lijten lussa J låfwade mig edher troo 36. All den troo Jag låfwade Eder, den gaff iag eder Broder: J alla the dagar iag lefwa må, will iag eder wara för Moder. 37. Jag fäste eder eij til moder, eij heller til min Swära, vtan at wara min Fästemö, och så min hierteligt kiära. 38. Thet war Ebbe Skammelsson han sit swerd vthdrog, Thet war lijten lucie hon vnder hans fötter dogh 39. Thet war Ebbe Skammelsson han springer i Stufwan ihn, han war så wreder i hougen och draget Swerd vnder skind. 40. Nu haar Jag fölgdt tin Brud i säng, at hon skal intet drömma, och weta skal tu min Broder iag skal tig intet glömma. 41. Thet war Peder hans broder han swarade honom så brått: Så gierna wil Jag tig vnna at sofwa nähr Bruden i Natt. 42. Thet war Ebbe Skammelsson tog til sin brune brand, och thet war Peder hans broder han dödde för hans hand. 43. Så högg han sin Broder ihiähl och en sin Nährskylde Frände, och thet war Ebbe Skammelsson han måste åth Skogen bortrymma. 44. Hans Fader fick sit Bahnesåhr, hans Moder miste sin hand, förty träder Ebbe Skammelsson så mången willd stig öfwer land. 45. Thet war Ebbe Skammelsson han springer på sin häst nu måste han åth Skogen rymma och Skogen skyler honom bäst. 46. Thet war Ebbe Skammelsson han gick sedan til Smidie by, ther låter han slå sig ringar af Jern och alle wore the ny. 47. Däth war Ebbe Skammelsson, låtte Jernslå bodhe händer och länder, så wil han Pelagrims reeser gå, och försohna sina Synder. 48. Däth war Ebbe Skammelsson han låtte jernslå sina händer, där sutte dhe så långan tijdh til dess dhe sielff sprunge sönder - Förty träder Ebbe Skamelsson så mången Stig will. -