Svenska folk-visor från forntiden sammanställdes och utgavs av E. G. Geijer och A. A. Afzelius (med utgivningsår 1814 - 1818). Det var den första ordentligt stora samlade utgåvan av ballader och andra gamla folkvisor, och den blev ganska spridd. Många av de skillingtryck som trycktes senare, och många av de balladversioner som upptecknats senare, är uppenbart påverkade av den.

Det är vanligt att bara hänvisa till detta verk som "Geijer-Afzelius". År 1880 utgavs det igen (med titeln Svenska folkvisor) i en "ny, betydligt utökad upplaga" av R. Bergström och L. Höijer. I den senare upplagan har en del tillkommit och litet tagits bort, och numreringen av visorna har ändrats kraftigt. I SMB och i TSB hänvisar man till numreringen i den första upplagan med förkortningen GA, och till numreringen i den senare med GAB.

Man kan ha turen att hitta den ena eller andra upplagan i något antikvariat. Den brukar kosta litet, men de flesta balladvänner som kommer över den tycks vara mycket nöjda. Om man är traditionsfanatiker, så kan man förstås hitta saker att anmärka på. Geijer och Afzelius försökte inte återge traditionsmaterialet exakt (på det sätt som t. ex. SMB gör). Många gånger har de tagit olika verser från olika varianter eller versioner av samma ballad, och komponerat sin egen variant. Likaså har de ofta tagit text och melodi från skilda uppteckningar. Själv störs jag inte så mycket av detta. Det har nog gått till på ungefär samma sätt när de "äkta folkliga varianterna" skapats, fast vi inte vet namnen på de kvinnor och män som vidareutvecklade balladerna; och vi som sjunger ballader idag gör nog ibland likadant själva, vare sig vi är medvetna om det eller inte.