Avdelningen för matematisk statistik härstammar från den institution, Institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik, som tillsammans med en professur inrättades vid Stockholms högskola runt 1930. Dess historia är så intimt förknippad med Institutets förste professor, Harald Cramér, att vi måste gå tillbaks ytterligare i tiden och följa hans och ämnets utveckling.

Porträtt av Harald Cramér
Porträtt av Harald Cramér

Harald Cramér, grundaren

Harald Cramér föddes i Stockholm 1893. År 1912 började han sina studier vid Stockholms högskola. Efter några år koncentrerade sig Cramér på matematiken. Han blev elev till Marcel Riesz, och redan 1917 disputerade han och blev docent i matematik. Cramér fortsatte sin forskning i primtalsteori och publicerade åtskilliga ytterligare matematiska arbeten. Men han blev också tidigt intresserad av sannolikhetskalkylen och dess användning för livförsäkringsmatematik. Under hela 1920-talet hade han anställning som aktuarie vid ett av de största svenska livförsäkringsbolagen, tidvis parallellt med temporära tjänster i matematik vid högskolan. Efter en schism med den fortfarande inflytelserike Mittag-Leffler, med koppling till den nya generation matematikprofessorer som tog över på högskolan under 1920-talet, så fann Cramér dörren stängd för en rent matematisk karriär, och det var i försäkringsbranschen Cramér gick in för att bygga upp en vetenskaplig framtid.

Professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik

Livförsäkringsbranschen erbjöd sedan länge bisysslor för matematiker. Där byggde Cramér inte bara upp ett allmänt förtroende inom branschen utan kom också att genomföra ett banbrytande utvecklingsarbete, främst genom den ”kollektiva riskteorin”, grundad på probabilistiska modeller och beräkningar. Han publicerade under 20-talet också andra arbeten i sannolikhetsteori, samt en elementär lärobok.

Livförsäkringsbranschen insåg snart värdet av Cramér och hans insatser till den grad att de beslöt finansiera en professur i vad som kom att heta ”försäkringsmatematik och matematisk statistik”. En långdragen procedur avslutades i och med Cramérs utnämning i juli 1929. Ett decennium senare finansierade man även en institutsbyggnad, se nedan.

Det fanns sedan tidigare professurer i statistik vid några av universiteten, för demografi och samhällsvetenskapliga tillämpningar, men detta var den första i matematisk statistik, och institutionen är fortfarande den enda som representerar försäkringsmatematik.

Institutsbygge och internationellt utbyte

Efter ett par år inhyst i matematiska biblioteket kunde Institutet hösten 1932 flytta in i det socialvetenskapliga institutets nybyggnad, Odengatan 61, där man fick ett stort professorsrum och ett litet amanuensrum. Nästa uppgradering var år 1940 då man kunde flytta in i sin egna byggnad, belägen Norrtullsgatan 16.

Den är numera riven, och på platsen står nu ett bostadshus. Det var en liten trevånings tegelbyggnad. I bottenvåningen fanns en eller två små lärosalar, en tr upp ett antal smårum, och två tr upp ett bibliotek och professorns rum.

Norrtullsgatan 16 - biblioteket
Norrtullsgatan 16 - biblioteket

Institutet var livaktigt redan från början, med ett uppdämt intresse främst av intresserade aktuarier, men även av biologer och andra vetenskapsmän. Av stor betydelse var att den sedermera berömde sannolikhetsteoretikern W. Feller hade en fristad där i fem år (1934-39) undan nazisterna. År 1938 skedde den första disputationen för doktorsgrad (H. Wold). Under krigsåren var det förstås mer isolerat. Då arbetade Cramér på ”Mathematical methods of statistics”, som kom ut 1945/46 och blev en internationell succé. Vid vår egen institution användes ”Stora Cramér” som kursbok åtminstone till slutet på 60-talet.

Norrtullsgatan 16 - biblioteket med läsesal
Norrtullsgatan 16 - biblioteket med läsesal

År 1950 utsågs Harald Cramér till rektor för Stockholms högskola, vilket han var 1950–1958. Det innebar allt mer frånvaro från Institutet. Därefter utsågs han till universitetskansler 1958-1961. Efter kanslersperioden återupptog Cramér sin forskning under några år i USA, som kulminerade i boken med Leadbetter om stationära processer. Efter återkomsten höll han flera föreläsningsserier vid institutionen.

Statistiska forskningsgruppen och konsultverksamhet

Även om Cramér främst var teoretiker, så var han samtidigt väl medveten om tillämpningarnas betydelse. Exempelvis var tentamina tvådelade, i en teoretisk dag och en praktisk dag. Cramér utarbetade planer för en avdelning för tillämpad statistik, men de frös inne, och i stället grundade ett antal studenter år 1948 den Statistiska Forskningsgruppen (SFG), som fortfarande är livskraftig, ehuru under andra betingelser. Sedan verksamheten tydligare och mer formellt inordnats i universitetets verksamhet, leder SFGs styrelse avdelningens konsulterande verksamhet, nu för tiden främst inriktad på att som ”core facility” hjälpa forskare och doktorander vid den egna fakulteten. I SFGs tradition ger avdelningen också utbildning och träning för våra studenter i statistisk konsultverksamhet. Allmänt har ämnet alltsedan starten påverkats av kopplingar till arbetsmarknaden, och det syns också i att vi har flera adjungerade lärare, som har sin huvudsysselsättning utanför universitet.

Arvet efter Cramér

När Cramér blev universitetskansler efterträddes han 1959 på professuren av sin elev Ulf Grenander, med likaledes mycket bred kompetens. Men mot mitten av 60-talet började Grenander regelmässigt tillbringa terminerna vid Brown University och då kändes en frånvaro av vetenskaplig ledning. Administrativt hände det också en del. Stockholms högskola blev universitet 1960. Institutet förvandlades till en avdelning vid matematiska institutionen. Avdelningen expanderade genom dels ökande studentantal, dels växande uppdragsforskning. Expansionen under 60-talet gjorde huset vid Norrtullsgatan för litet, och verksamheten flyttades till Hagagatan 25 i samma kvarter. Senare gick flytten vidare till Hagagatan 23, där 4:e våningen då delades med matematikavdelningen, och biblioteket blev gemensamt på bottenvåningen. Däremot hade de båda avdelningarna separat ekonomi, inkl separata fakultetsanslag, under hela tiden på Hagagatan och en tid därefter.

När Ulf Grenander omsider avgick från sin professur efterträddes han (1969-70) av försäkringsmatematikern Carl-Otto Segerdahl, efter ett omdiskuterat sakkunnigförfarande som uteslöt flera högt värderade matematiska statistiker för att de inte ansågs ha tillräcklig kompetens i den försäkringsmatematiska delen. Segerdahl avled dock redan 1972, och efterträddes av Bengt von Bahr. Denne lämnade tjänsten i förtid för att övergå till anställning i försäkringsbranschen, och han efterträddes av Anders Martin-Löf (1987-2007), som blev den siste i kedjan att utnämnas till en professur med den breda Cramérska ursprungsbenämningen.

In i 2000-talet

År 1993 flyttade institutionen till nuvarande lokaler i Kräftriket. Sedan dess har anställningssystemet ändrats, och åtskilliga kompletterande professorsutnämningar har skett:

Juni Palmgren
Rolf Sundberg
Åke Svensson
Ola Hössjer
Tom Britton
Dmitrii Silvestrov
Joanna Tyrcha


En avsevärt utförligare sammanställning rörande Harald Cramér och Institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik under Stockholms högskolas tid berättad bland annat med Cramérs egna ord, finns i den bifogade filen Cramér och Institutet. Ytterligare inblick i Institutets verksamhet fås av de referat som bevarats för Institutets seminarier 1934–50. En  förteckning över dem, med länkar till dem, finns i den länkade artikeln Seminariereferat 1934–50.

Stockholm februari 2013

Rolf Sundberg, professor i matematisk statistik